När jag för några år sedan läste en kurs i etologi minns jag ett avsnitt i boken som handlade om vad som gör djur stressade.
En observation gjordes mellan en bonde och sina mjölkkor. Det visade sig att korna blev betydligt mer stressade av bondens höga, arga och dominerande röst jämfört med när han med sin högaffel pockade på bakifrån.
Jag vet inte hur dagens utbildning är av hundlydnad (något som jag, by the way, är starkt emot men mer om det en annan gång) men när jag vad yngre minns jag att vuxna i min närhet använde sin mörka och dominerande röst vid tillrättavisning av hunden. Vad är det som gör att man utbildar människor till att skrämma sina hundar till lydnad? Djuren lyssnar på dig för att den är rädd. ”Du måste visa vem som är ledaren” är en kommentar jag ofta hör. Kanske är det så. Kanske är det inte så. Kanske behöver du vara en ”ledare” eller så är ni jämlikar men du sätter gränser av vad som känns bra och inte, precis
Jag vet inte om du har den erfarenheten, men jag blev ofta tillrättavisad som liten med en hög och arg röst. Det gjorde mig rädd vilket gjorde att jag lyssnade och det satte såklart dina spår.
”Du måste visa vem som är ledare. Det fungerar så i flocken också”. Den kommentaren låter som utdraget från en bok – och jag hör den från nästan varje mun. Vilket gör det intressant. Ifrågasätter ni utbildningsmaterialet? Experimenterar ni med relationen på egen hand med kärlek och respekt? Kan du få hunden att lyssna utan att använda den dominerande rösten?
Vad skulle hända om du enbart uppmuntrade det som hunden ”gör bra”? Säg till exempel att hunden kissar inne. Du gör ingen big deal av det utan tvättar upp det. När hunden väl kissar utomhus, då är det dags för uppmuntran! Stärk sådant du du vill se mer av! Vilken ledaren vill du vara?
Ett sätt av många är att bokstavligt talat kommunicera med djuret. Har du provat att göra det någon gång? På egen hand? Eller testat att kontakta en djurkommunikatör? Och jag lovar, med handen på hjärtat – jag skriver nu inte detta för att främja mig själv även om det kanske ser ut så😅. Säg att du bär på en fundering runt djurets beteende som du har svårt att få bukt med. Hade det då varit av intresse att få djurets perspektiv på det? Även om du inte tror på djurkommunikation, skulle det vara värt ett försök? Sök runt i så fall och hitta en djurkommunikatör som känns rätt för dig.
När djuret skapar vissa beteendemönster så finns det ofta en orsak till det.
Texten utgår från egen erfarenhet då jag är uppvuxen med hund och andra djur. Har även jobbat med barn (den andra rena och oskyldiga varelse på vår planet) under många år. I barndomen såg jag vad som hände med hunden med en sträng taktik och det resonerade inte med mig. Den hunden blev otroligt lydig och vågade inte gå utanför ramarna. Kanske en ”drömhund” i mångas ögon men till vilket pris? Hunden förlorade totalt sin lekfullhet och spontanitet.