Jag har inte mött exakt den här frasen men jag har till exempel fått höra att katterna här hemma inte är så keliga som andra katter och att det är lite tråkigt. Det är mysigare med ”keliga” katter. Spännande tanke tyckte jag och började fundera på det. Det har nu lett mig in på: förväntningar.
Har vi förväntningar på våra ”husdjur”?
Vad har vi för förväntningar på djur egentligen? Förväntar vi oss att hundar och katter ska vara sällskapliga på våra villkor? Vad tänker eller känner vi om vi får hem en hund eller katt som inte är sällskaplig? Börjar vi tveka och kanske ångra oss då? Hur ser vi på husdjuren? Vad är det som gör att vi skaffar husdjur? Är relationen ömsesidig? Kan vi skapa en ömsesidig relation med ett djur?
Ja… som ni ser har jag några funderingar.
Med största sannolikhet har människor förväntningar på deras djurvänner. Men vilka? Den typ av information kan ligga både medvetet och omedvetet i ditt sinne. I texten kommer jag enbart utgå från min samlade erfarenhet av tidigare samtal och observationer. När jag sitter och funderar på svaren på ovanstående frågor kommer tanken återigen upp (som nämnt tidigare): människor behandlar djur som sina ägodelar. Jag tror inte att människor i grunden vill behandla djuren på det viset eller ens tänka den tanken. Men. Vårt synsätt och våra beteenden runt djur är så inpräglat från våra föräldrar som i sin tur ärvt deras synsätt från deras föräldrar. Vår kunskap om relationen mellan djur och människa är förlegad anser jag.
Sällskap som förväntning
Vad kan det finnas för förväntningar på djuren? En av de vanligaste förväntningarna är antagligen sällskap till sig själv eller till nuvarande husdjur där hemma. Förutom sällskap kan en annan förväntning på katt vara att hålla borta smågnagare på gården. Är det en hund kanske du förväntar dig att den ska vakta hemmet? Eller ha med på jakt? Vi använder djuren i olika syften och som i gengäld får mat, värme och husrum. Många tycker säkert det låter rimligt. Katter och hundar (och många fler djur) är domesticerade vilket betyder att de är framtagna för att tillgodose människans behov. Vi har skapat ett beroende till människan hos dessa djur och därmed gett oss titeln ”ansvariga”. Många djur så som grisar, hästar, kor, får, katter och hundar kan därför ha det svårt att klara sig helt på egen hand. De har aldrig behövt lära sig söka skydd, hitta egen föda eller försvara sig.
Hur kan vi ge tillbaka ”husdjuren” deras syfte
Vi får utgå från vår nuvarande situationen. Katter och hundar anses just nu som ”husdjur”. Hur kan vi ge dem det bästa liv utifrån deras naturliga behov? För en katt kanske det känns optimalt att få vara fri och agera jägare på tomten? Eller låta hunden vakta gården med tillhörande djur? Skrämma bort större rovdjur? Jag tycke att denna typ av förväntning bidrar till något mer meningsfullt i katten eller hundens liv.
Förväntning på att ha katt eller hund som enbart sällskap känns som en ensidig önskan. Hur många timmar inne i en lägenhet eller inomhus spenderar inte djuren när vi människor är på jobbet? Sedan kommer vi hem, myser lite med djuren och fortsätter med vårt liv. Vad känner dessa ”innekatter” för syfte egentligen? Eller hunden? Hur mår dem? Ifrågasätter vi detta någon gång? Jag tror att vi behöver titta kritiskt på våra beteenden kopplat till djur och försöka hitta en bättre anledning att skaffa djur än för bara sällskapets skull. Det handlar om att skapa en relation mellan två parter och inte bara utifrån en parts önskan och begär.
Skapa en naturlig balans mellan båda parter
Säg att du behöver hjälp med att förbättra jorden på gården. Då kan grisen vara till stor hjälp och samtidigt får den utlopp för sitt naturliga beteende av att böka för att må bra. Behöver du hjälp med att minska på gnagare runt huset? Ta hjälp av katten och den får samtidigt använda sina naturligt medfödda egenskaper för att hjälpa dig med detta. Vi behöver hitta en balans mellan varandra, mellan djur och människa. Att sitta inne i en lägenhet i 14-17 år, äta torrfoder, titta ut genom fönstret och leka med tygbollar låter inte som ett speciellt meningsfullt liv för katter. Tycker jag. Nu är jag själv med och bidrar till detta. Vore det inte för att jag inom ett år flyttar till gård hade jag starkt övervägt omplacering med garanti för utevistelse för katterna här hemma. Och nej, bara tanken är jobbig.
Hur stark kan relationen mellan djur och människa bli?
Det här är också ett ämne jag vill diskutera och lyfta mer: Hur stark kan en relation bli mellan djur/”husdjur” och människa? Finns det någon katt eller hund som kan tänka sig att utesluta viktiga delar av livet för att få vara tillsammans med sin människa? Det är absolut ett ämne jag är nyfiken på att veta mer om. Jag ska se vad som dyker upp in ma brain i framtiden.
Är ett f.d hemlöst djur glad över att bara ha ett hem?
Många lever idag sina liv i lägenheter. Jag är själv en sådan människa som har katt i lägenhet. Jag skaffade Nea för sju år sedan från ett djurhem. Är hon bara glad över ett tryggt hem efter att ha startat sitt liv som hemlös eller önskar hon något mer, mer frihet? Vad är vad? Hittar jag bara på en ursäkt för att dämpa mitt dåliga samvete över att inte få ha henne som en fri katt?
Frågan i rubriken är något jag kommer gå in på mer längre fram.
Är sällskapliga djur ”roligare” djur?
Vad skulle hända om vi tillät djuren vara precis som de är? Om vi släppte alla förväntningar och istället började skapa en mer betydelsefull relation på djupare plan? Där djuret får äga sig själv och känna sig lika betydelsefull oavsett om den är kelig eller inte? Tänk om alla hade utvecklat sin naturliga förmåga att kommunicera med djur telepatiskt? Tänk hur mycket mer AYNI som hade kunna växa fram mellan djur och människa (ayni: ömsesidighet).
Djur är djur. Hundar och katter kan vänja sig vid mänsklig kontakt och även de, gilla det. Jag rekommenderar att låta dem ta initiativ till sällskap eller svara själva på din inbjudan till sällskap. Du kanske gör det genom att sätta dig ner, sträcka fram handen, säga deras namn eller annat. Svarar de positivt på din inbjudan kommer de att komma fram till dig. Svarar de negativt kommer de antagligen gå bort från dig. Det betyder inte att den ogillar dig utan mer att den har en annan planering än du. Deras liv kretsar inte kring oss 🙂